torsdag 6 oktober 2011

Godismani

När ens piss är grönt och börjar lukta något annat sötsliskigt som inte liknar urin så är det nog dags att tänka om! Vad stoppar jag egentligen i mig om dagarna (förutom kuk)? Alla dessa färgämnen, sötningsmedel, konserveringsmedel och annat hokuspokus som jag inte vet någonting om - hur bra är det på en skala? I denna värld av kunskap borde jag väl vara mer eftertänksam, kanske rentav kritiskt mot allt som har med mig själv att göra, kan jag tycka. Får jag inte cancer så är det något annat. Och allt detta socker, som är en fara för folkhälsan, som man får höra talas om hela tiden, vad vore livet utan den lagliga vita drogen?

Nu är det slut. Inget mer sockertopps-gullande från mig, inget mer det här är som grädden på moset och inget mer lösviktsgodis på rasterna, kvällen eller morgonkvisten. Jag ska göra ett halvtaskigt experiment - ett test där jag är försökskaninen som utstår det värsta: en månad utan godis. Från och med nu. Jag ska se om jag tillslut får lättare att koncentrera mig i skolan, om jag blir piggare, mår bättre och annat som kan kännas relevant på vägen dit. Fixar jag det så blir det dunderfest (hatar fest) och klarar jag det inte så blir jag sjuk, tjock och dör i förtid (vill jag dö så snart?). När min godisabstinens är som värst ska jag glädja mig åt tanken att jag kommer susa fram som ett asplöv när jag joggar (lätt, darrigt och utom all kontroll). Mitt godisätande ersätter jag med mackor med mycket ost på (så ni arma oroliga själar vet) och möjligtvis ett litet glas cola på fredagskvällarna. Jag ska ju inte dö, bara göra någonting GANSKA drastiskt.




Hur som haver... Det ska bli intressant att försöka leva utan dessa kemiska medel som jag dagligen har hällt i mig. Man skulle kunna säga att jag på ett puckos vis laddar inför årets julbord (jag satsar alltså på att inte vara den som ligger det). Mitt främsta budskap som jag vill förmedla är: Mat är gott, banta inte! Mitt beslut handlar alltså inte om någon bantningskur, utan snarare om att jag vill äta mer mat och mindre skit.

Nåväl. Med kamerabatteriet i väggladdaren och det nyköpta vinet i påsen laddar jag inför morgondagens ostkväll! Det blir frukt, massa ost, kex och marmelad (och booze). Jag kommer agera dålig fotograf när det egentligen är jag som borde fotograferas. Alla mina fans kommer att vara där, redo med sina små skrivblock och pennor. Jag vet att du är ett av dem!

Wayhoo!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar