Att vara tönt

Sitter med min läxa, jag har inget liv

Ångesten springer ikapp med långa kliv

Jag var tönt innan det var coolt att vara tönt, men jag kommer aldrig vara tönt i den coola bemärkelsen liksom de heller aldrig är i den sanna. Nej, jag är inte stolt och varken heller är jag ledsen eller förnekande. Jag får höra folk undra om jag är självdestruktiv och sjuk när min ironiska likgiltighet kommer fram. Varken jantelagen eller egocentrisitet intresserar mig. Jag bryr mig inte om vad jag är och jag vet inte heller VEM jag är, men vad spelar det för roll?

Jag är inte deprimerad, desperat eller dödsosäker. Nog har jag en kvardröjande tonårsångest men det handlar mer om att jag är livrädd för att vara puckad snarare än att det skulle handla om olycka, utseende eller en för liten och felaktig kompisskara. Jag är varken låg eller hög, jag är ett utmärkt exempel på det tråkiga svenska "lagom".

Ingen förstår sig någonsin på någon ändå, varför ska jag kunna mig själv utan och innan (förutom när det gäller vid onani)? Jag kanske är nästa Vivaldi goes Frida Khalo i bokform, vem bryr sig och spelar det någon roll om folk vet vad jag har för sexuell läggning - ligger jag med en tjej kommer alla heteros bli avundsjuka och fråga "varför skäms hon inte"? OCH om jag har glasögon eller eksem eller festar mycket eller är en bokmal som gillar pussel eller är skolans pluggis eller skolans slampa eller ett hängivet Star Trek-fan. Hur viktigt är det? Ska jag skämmas? Vara osäker?

Jag har liksom många ett behov att visa tecken på liv (Jag finns! Jag har blogg! Jag gillar öl!) och att vara ensam (varje dag klockan fem -och resten av klockans timmar-). Jag kan berätta att jag också känner mig osäker men att det är fullkomligt onödigt. Blott är jag bara en människa. Jag försöker göra det jag känner för, oavsett oddsen eller risk för skitsnack. Jag gillar töntiga saker och idioter finns det gott om, sådana träffar man varje dag. Jag strävar inte efter att hitta "JAG:ET" och jag orkar inte ödsla energi när jag kan sitta hemma och nörda mig och hångla på helgerna. En dag kommer all självinsikt till mig och till dess ÄR jag bara. Jag tar det liksom som det kommer, mitt budskap är att chilla!
- Kanke inte i den grad som mina hjärnceller chillar för då är du nog snart hjärndöd, få klarar chillandet så bra som jag (utan att försöka imponera säger jag det), men skippa töntcencuren och sluta låtsas att du lever och börja lev på riktigt istället. Tönt!

Mitt råd är (förutom sluta skämmas, sluta var osäker, sluta bry dig och håll käften):
Om du är kille(r): skaffa lite mer stake
Om du är tjej: skaffa en plaststake

Wayhoo!