Skolmotivationen har länge legat bakom horisonten och jag såg en begynnande uppgång, men den uppgången krossades totalt när jag fick höra resultatet på min övningskavaj som jag sytt i skolan. Jag fick en ordentlig genomgång av varje detalj och blev avbruten av stressade klasskamrater (var nära på att börja skrika, bitas och flaxa med armarna) titt som tätt. Det fungerar tydligen inte alltid att låtsas vara bäst när man inte är det. Min huvudvärk gör mig ofokuserad och usel. Snart kommer min prestationsångest börjar arta sig och jag skyller allt på migrän och osköna nätter.
Jag brukar tänka så här: det är tråkigt att bara ha fokus på sina bekymmer - livet blir lätt förfärligt deprimerande då (ändå får jag höra att jag är ett neggo, emo osv. men det har antingen med min torra humor att göra, eller så tycker jag bara inte om dig eller någon annan). Det är så oerhört ointressant att ägna uppmärksamhet åt någon som inte kan glädjas åt något, så nu när jag sitter här och knäcker min ömma ryggrad var tjugonde sekund och känner huvudvärken komma krypandes gläds jag ändå åt vart min okoncentrerade natur har lett mig - Till min (välj valfri siffra) och Vanessas blogg, som är och kommer fortsätta vara alldeles suverän!
Wayhoo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar