eller tar du hela själv, VA?!

Alltså blir så jävla deprimerad nu, nu ´när allt håller på o bli så bra så nä, vi ska på sacomässan med skolan på fredag och jag klarar inte pressen.. hur ska jag kunna veta vad jag vill göra när jag inte kan ett skit?
Folk har numera berättat o frågat saker om min supernördiga sida, smink och hår.. jag trodde det inte var något nytt men har alltid gillat det.
Men hur ska jag kunna ha det som ett yrke?? Det känns som om alla går såna där staaaaaaajling och crap eller bara har en rik farsa som pröjsar in en i ett sånt arbetsliv. Eller så gör man något superwacko för att synas o blir en b-kändis men är även intresserad av mode så då kan man allt. NOT!
Måste man acceptera den brutala falskheten för att bli bra på nåt?
Nej usch nu ska jag sluta whine-a för ett tag... håller på med skolprojekt för fullt o brainstormar bara vad jag ska göra i veckan o är heeeelt borta.. Här e lite ruliga bilder (inte asbra noggrannhet men lite roliga frisyrer iaf)

gjorde hår o smink på Cecilia Falk's projektarbete, och nedan är det Ina som är modell för mitt! (fast var ej färdig då)

Liite skillnad :)

lillen <3

Snoza i skolan en hel dag, dansa med bögar en hel kväll.

Vänner av internet!

Nu är det lördag och jag tänker på normer och fördomar medan jag ligger och jäser av min matkoma (mormor och morfar är här). Jag har ätit så mycket godis under den här veckan att min gom är alldeles sönderfrätt. Jag har sovit fyra timmar. Idag har jag alltså mest bara glott upp i taket (och varit på passmyndigheten, samt druckit många koppar kaffe).

Igår satt jag, Vanessa och Ylva kvar i skolan i en evighet och snozade och snackade om blommor m.m. Skolan känns mer "hemma" om man bara sitter och gör ingenting. Eller nästan ingenting. Jag var helkass i magen (men vågade inte säga något) och orkade inte resa på mig. Till slut kom vi upp, gick till tuben och skiljdes åt. Senare på kvällen ringde jag Vanessa, hon kom till mig åt födelsedagstårta (Emil 14år) och sen drog vi till Ojojoj. Vi drack bärs och varsin drink och dansade i tre timmar, bland bögar, lebbar, bisexuella och heteros. Jag och Vanessa dansade snyggast och jag dansade med en snubbe som också dansade bra (fult, med andra ord = bra) men han ville mest bara ligga. Vanessa var jättekaxig och puttade bort hans armar då och då men han ville pussas och smeka mig ända från tårna (jag förstod inte hur han nådde ÄNDA NER TILL TÅRNA). Han sade att jag var vackrast i världen och jag skrek JAG VET, JAG VET ALLT som svar och dansade lite närmare Vanessa. Vi dansade litet tryckare och drack öl i toalettkön (Det låter som vi drack väldigt mycket, men jag kan bara berätta att vi inte hällde i oss vilket innebär att ett glas räcker längre). Jag är inte den som super, men jag tar gärna något glas och dansar (hoppar i det här fallet) tills jag blir yr.
Ni borde prova, det var en trevlig kväll!!

Nu är jag pank, fast det var jag redan innan vi drog ut.

We're so fucking gay you'll not even notice.

Wayhoo!

tishörrt

 gu' så kul att de har så jäkla fina t-shirts nuförtiden på killavdelningen! ska nog börja titta mer på den avdelningen 8)
och nej inget jävla "åh en sån ska min pojkvän få" pfffffft.
Men först, ett jobb till mig (o Ina!!) så kan vi köpa loss våra drömmar... o fika..pisel..6... o kanske sprit, vem vet!

lana -lie- rey

vill inte bry mig men blir ändå lite fascinerad av sånt här.

tycker hon är en löjlig wannabe på ett sätt som inte kan styra sin käft  när hon sjunger, 

men kan ändå inte sluta lyssna på henne... hon är ett mysterium.

det här är det samma som olycklig fucking kärlek.

håller med detta men skiten spårar också ur. låt montret sjunga.

wayho-no

1 Jag vill försvinna från min omgivning.

2. Om jag inte går till skolan blir jag inte klar med jackan och får då ig.

3. om jag får ig kan jag inte göra någonting efter skolan.

..men om jag går till skolan blir jag ändå aldrig klar för att jag måste göra om saker 40000 ggr.

Jag kan varken sy, göra mönster eller fattar något någorlunda.

Så nu falerade min värld när jag tittade på utbildningar.

Förstår inte.

Varför vill inte min hjärna?

Jo för att jag måste träna varje dag för att få ett litet klartecken i vilket håll man syr någonting.

MEN, om jag tränar varje dag så hinner jag inte göra läxor eller öva min kreativa förmåga.

Vilket ska jag välja?

wayho..

Le me et le friend gör Los Turkos

Att tänka på framtiden är något som lätt bildar en obehaglig klump i magen, det är svårt att veta vad man vill, bör, kan och ska göra. Hur ska man veta vad man vill bli, plugga till och jobba som, hur vet man att man får en inkomst över huvud taget och hur vet man vad man vill göra i övrigt? Jag tänker bara på ett sätt: Tuta och kör.

Jag och Camilla i 8an

Jag menar, hur ska man veta om något passar en om man inte testar på det åtminstone en gång? Dykning, tänkte t.ex. jag, är inget för mig - men jag testade i alla fall. Att dyka var det absolut läskigaste jag gjort i hela mitt liv (trots att jag bara får dyka 18 meter) men samtidigt också det häftigaste. Senare hade jag tänkt att avancera min dykning till 30 meter, eftersom jag vill simma bland koraller, vrak, hajar och andra fula fiskar. Nu har jag och min kompis Camilla bokat en resa till Turkiet och jag hoppas verkligen att vi ägnar minst en dag åt dykning, det känns som att jag kan lämna en stor plats åt dykningen som intresse faktiskt. Det blir min första resa utan föräldrar och jag struntar i mina rädslor!

Jag vill resa! Jag vill dyka! Jag vill lära mig köra bil! Jag vill jobba! Jag vill plugga på högskola! Jag vill skapa!

Ingenting förutom jag själv (och möjligtvis en begränsad ekonomi) kan sätta krokben för mig. Jag, liksom så många andra, tar ett stort kliv ut i vuxenvärlden snart (studenten) och i alla fall jag välkomnar det med öppna armar. Klart det kommer vara fruktansvärt kämpigt ibland, men är den här tiden inte välkommen så blir det inte särskilt roligt. Man måste lära sig att kämpa och hålla kvar viljan, man borde växa upp.

Det är det som håller mig fullt sysselsatt just nu.

Wayhoo!

Ego-boost

Vem var det som kom på uttrycket "ego-boost"? Jag vet inte svaret men jag vet att Blondinbella tjatar väldigt mycket om det. Egentligen förstår jag inte riktigt vad det handlar om, det är väl bara att tuta å köra och trivas med sig själv som man ska leva med hela livet, men jag tycker ändå att de flesta borde göra NÅGOT åt sitt kassa självförtroende. Tyvärr.

Någon som jag brukar göra är att ta webcam-bilder och skicka till Vanessa, för hon säger alltid att jag är snygg (jag skickar såklart bara "snygga" bilder!). Jag testar olika personligheter med min lilla datorkamera, med eller utan smink. Det är viktigt att man får några snygga bilder när hela ansiktet är naket, för det är ju liksom så man ser ut egentligen (så som jag ser ut som för det mesta = nyvaken). Det spelar ingen roll hur seriösa bilderna är, bara att man får åtminstone en man är relativt nöjd med. Till slut har man förhoppningsvis tillräckligt mycket självdistans att man kan börja pilla upp prillor i näsan och göra värsta dubbelhakorna på bild, och sedan skratta åt hur åt helvete man kan se ut. För ibland ser man verkligen åt helvete ut och det borde man kunna leva med.

Så jag varvar mina snygga egobilder med ett par fulbilder som blir suveränt fula (fulbilderna är mest till för mig själv). Det är ett tips som fungerar för mig. Jag blir glad av att skratta och skratta gör jag när jag ser ut som gollum, vilket jag brukar göra på kvällen. Ni borde prova detta ett tag och se hur ni själva känner!
Exempel jag skickat till Vanessa:

Snygg sekreterare i o-smink

Dockansikte i smink

Det blev förresten ingen gaykväll på Ojojoj för oss två, vi däckade i soffan och myste mest. Jag visade några fulbilder som jag hade på mobilen. När jag åkte hem såg jag en röd dubbeldäckad buss med partybelysningen på. Det stod PARTYRIDES på ena sidan och lamporna blinkade i olika färger, men bussen var tom. Det kändes som jag vandrade i en spökstad för att alla människor var så grå och vädret så rått.

Nu ska jag plugga och ha mens denna ljuvliga lördag, imorgon fotar vi resten av bilderna till projektarbetet!

Wayhoo!

död

I say boom boom boom...

Har hållt på och försökt göra en förbannad jävla kaka som jag alltid lyckas med, smen som nu aldrig vill bli trr i mitten och luktar dessutom skit?!? blir så jävla trött på mig själv..

en gång om dagen tänker jag på döden. jag undrar varför men vågar inte fråga. kan inte skriva av mig om det heller för då skulle jag verka ha tagit nåt. fast det har jag inte. bara en kiwi.

världens snyggaste milfs

Jag tänker inte be om ursäkt för att jag skriver det här!

Gårdagens nyhet fick mig att börja fundera: "Jurholt ber inte om ursäkt!"
Hur många gånger ska en människa behöva be om ursäkt? Någon gång måste man väl komma till en punkt där man bett tillräckligt mycket om ursäkt, eller borde alla säga förlåt hela livet? Så himla bistert livet skulle vara om man alltid ältade samma gamla smörja som sket sig för ett år sedan och aldrig bli förlåten.

Speciellt tonåringar har ursäkter till allting, t.ex "JAG gjorde inte läxan FÖR ATT min katt kissade på den och efter det kräktes min lillebror på den, så det blev liksom omöjligt!" Jo jo, visst. Alla ursäkter är inte bra ursäkter, det är sällan de är vettiga. Eftersom jag själv är "tonåring"(/ung vuxen) kan jag också tillägga att vi är bra på att be om ursäkt när det gäller oss själva. Vi ber om ursäkt till pojkvänner för att vi har mens, vi ber om ursäkt när någon nuddar ens "bilringar", vi säger förlåt när rumpan inte får plats i jeansen och vi ber om ursäkt till andra för att vi tröstäter. Får vi aldrig nog om att be om ursäkt för att vi finns?

Jag är trött på ursäkter, det verkar som att folk har en mängd ursäkter på lager åt precis allt. Varför ska jag be om ursäkt om jag inte håller med, varför ska jag be om ursäkt för att jag är bi, varför ska jag be om ursäkt för att jag inte följde TVpogrammet som gick igår kväll som du tyckte var så bra? Borde jag säga förlåt när någon anmärker att jag är mindre i kroppen än denne? Det känns nästan så, det känns som att det krävs en förlåtelse till allt numer. När blev det skamligt att leva? Eller är det bara en brist på självförtoende?

Borde jag säga förlåt för att mitt förhållande är slut? Ska jag be om ursäkt för att jag verkligen trivs med att vara ensam? Det känns som att folk förväntar sig att jag gråter mig förtvivlad hemma och tänker gud vad har jag gjord, förlåt förlåt ta mig tillbaka men jag måste erkänna att det är jätteskönt att vara ensam. Jag gillar att vara ensam med mina ensamlekar, då slipper jag säga förlåt för att man inte kan vara mer än en när jag gör det jag tycker om. Läsa vill jag göra själv och även skriva, öva foto osv. Vill jag vara två eller fler så smsar jag, då behöver jag inte be om ursäkt för att jag vill hålla på med mina intressen.

Jag tycker svenska folket ber för mycket om ursäkt för att man är en enskild individ, och för litet när det handlar om att göra något dåligt mot en annan människa.

Wayhoo!

Fotografering

Hej mina små kattungar!
Nu ligger jag i min gröna sackosäck med litet feber och illamående, jag vaknade upp på morgonen med en smak i munnen som om jag slickat någon mellan tårna hela natten. Tidigare vaknade jag upp vettskrämd mitt i natten och vinglade upp ur sängen, det var länge sedan jag var så rädd. Feber, följden av att stå i magtröja utomhus i nio timmar och fotograferats när jag redan var sjuk.

Igår fotograferade vi Vanessas projektarbete, ett flippat och rått tema, och idag har vi fotat Petras (hon har dock en klänning kvar att fota) eleganta plagg. Ylva står på tur att ta av sig jackan och posera i nollgradigt väder. Vi fick sällskap av en katt, som jag döpte till Kajsa-Bert, som hoppade ner i kameraväskan och åt upp Vanessas sminkborstar. Inte nog med det! Några på bussen frågade om vi kom från Konstfack och några andra ville bli fotograferade med oss - den tråkiga, grå och asociale svensken lades åt sidan för en stund. Jag älskar verkligen projekt (och att bli sminkad av Vanessa och visa mig halvt naken för henne), jag knåpar gärna ihop något nytt och går ut med kameran igen. Antagligen vill ni se resultatet också:

Lava 6 December, kl. 18.00

Nu ska jag äta mammas hemmagjorda glass, plugga på religionspresentationen som jag antagligen inte kommer känna mig pigg nog att göra imorgon, städa bort allt skräp från sängen och eventuellt kräkas litet grand.

Jag känner mig inte Wayhoo, jag känner mig bara Wackoo!

kommander of kaos

i helgen ska mitt projektarbete fotas.
hjälp.
egentligen vet jag inte vad jag gör? jag ser ett kaos i mitt huvud och försöker få ut det på nåt sätt...
Men, nu är det så att jag kanske har blivigt påverkad av denna limlukt som jag fått känna ca fem timmar per dag i tre dagar...så detta blev resultatet!
OBS!! det har inte torkat och har inte klippt alla trådar än!!!!!

kupan, röda korset i sollentuna för typ 75 (och halva på det..om man pallar räkna som jag är)

till detta tänker jag den här låten!!! hahahah ni ska ba veta hur det luktar i mitt rum maj gaaaaaaaadd

VÄRLDENS BÄSTA WENDY

Korgil

Nu är det någon äldre man som pratar om bloggfenomenet på P1, han säger att bloggandet är något tonårskvardröjande babblande där man delar med sig om ALLT. Jag har tappat hans namn men han verkar väldigt bitter. I många fall kan jag hålla med, fast om jag t.ex. tänker Peter Englund (historiker, författare, BLOGGARE) som en tjejig kille som bloggar om "livets stora mysterium", dvs. vilken färg på ögonskuggan man ska ha, så ler jag. Jag tänker på feminist-, pyssel- och livsstilsbloggar som jag kollat in, där jag inte hittar någon sorts fåfäng tonårsnonsens. Bilden av den typiska bloggmänniskan som "omogen tonåring som inte kan vara tyst" stämmer alltså inte alltid (även fast bloggar som "Kissies" må vara populärast. Tyvärr).

Jag spenderade litet av mitt sista höstlov på landet, där ingen kan hitta mig. Det är skönt att få vara litet ifred och ladda batterierna - nu är det dags att lägga ner allt krut i skolan och köpa en anteckningsbok att SKRIVA i.

Wayhoo!

halloween/alla helgona

hatar harry b james. de fattar inte att jag vill ha sugrör till min guiness,

och det fattade inte att krullet skulle föreställe brösthår??

OCH ATT JAG VAR UTKLÄDD TILL GUDEN!

lezoriginal!!!!

inte så bra bilder men jag tyckte jag var lik!

MR BLACKIE FUCKING LAWLESS VAFAN!!

I fuck like a beaaaaaaaast 8) 

"..- som en best"

WAYHOO!

projektarbetsfitteri

en vecka kvar. lite vad jag tänkt inför projektarbetet...om någon skulle undra!

nu köööööööööööööör viiiiiii!

ina är bäst.

jag orkar inte tänka.

är emofulfegmissanpassadgayfinnig.

detta lov har varit både ett paradis och ett kaos, har princip varit sjuk och skakig hela, när jag ritat har handen darrat, när jag sytt inte kunnat styra. när jag strulat har jag dreglat. när jag tittat har jag fastnat.

HUR BLIR MAN BOTAD?

Hej Kidz!

Just nu är jag snygg, ensam och fånig. Jag försöker nöta in litet mönsterkonstruktion nu på morgonen innan jag behöver sitta på toa i hundra år (min morgonrutin). Funderar på om jag ska göra inbrott i mitt eget källarutrymme, kanske hittar jag lite gamla och roliga kläder. Senare idag ska Vanessa (efter hennes intervju på tidning) och jag till Alby, ett OFF litet ställe och leta oss fram till en secondhand. Mest handlar det inte om att vi vill vara miljösmarta (ska du vara det bör du egentligen inte handla NÅGOT) utan bara för att vi vill ha "egna" saker och mer för pengarna. Tyvärr kan jag inte påstå att någon av oss passar in i mallen för att vara en s.k. miljömupp.

För övrigt då? Min ljusblå ögonskugga faller som snöflingor på mina kinder, mitt hår är skitigt och det slutar inte rinna gul-/gråaktigt var från mitt öra. Allt är tiptop denna lill-lördag.

EDIT:

Inte blev det någon Alby-runda minsann, allt drog ut på tiden och vi tappade bort oss (men jag köpte en Sylvia Plath-bok på Emmaus!) så det slutade med att vi drack kaffe och åt mackor hemma hos mig. Det finns inga kläder i källaren att hämta så jag kan glömma nostalgichocken och lägga ner min tid på att göra egna kläder istället. För er som kanske undrar: JA det var ett tag sedan jag målade eller gjorde ett färdigt kollage och det kommer nog dröja ett tag till. Jag sysslar mest med att sticka nålar i fingrarna och svära, läsa tills det blir jordbävning i mitt huvud, skriva pinsamma saker och leka fotograf-estet. Allt går ju i perioder.

Snart ska vi börja fota allas projektarbeten!

Wayhoo!