OINTELEKTUELLT

Om man någonsin undrar vad en ögonprimer är bra för, så testade jag min mammas ögonskuggsprimer från Make Up Store . 
Sminkade mig väldigt hastigt, och ludrigt!
Och försökte ta efterbilder.
Jag vet inte vad jag tycker.
Jag är glad.

Fotoprojekt

Jag har alltid tyckt att det är viktigt att starta sina projekt, att man är sysselsatt. Det känns som att jag dör om min kreativitet dör - det krävs inte att jag måste få ur mig mycket, men i alla fall något. Det spelar ingen roll om det handlar om att springa en mil, göra en klädeskollektion eller läsa en svår bok. Man måste ha NÅGOT. Nu vill jag starta upp ett fotoprojekt, eller nu och nu. Jag vill börja köpa in materiel och forma knäppa kläder som blir kul på bild. Allt handlar om bilden i slutändan, man kan leka så mycket med kontraster, känslor och ljus. Perfekt att ha i sin "portfölj", antingen att använda i yrkeslivet eller som ett roligt minne. Om jag börjar fundera nu kanske det kan börja fotas fram mot sommaren (då jag är arbetslös/sysslolös) då det börjar bli lite färg och flärd i staden igen. Jag vill ha massa liv och död i mina bilder. Saker som får mig att vilja härmas/göra nytt/sno:

Bilder: goooooooogle on the internet

Vanessa kolla hit och haka på! Du och jag kommer höjas till höjderna!

Wayhoo!

Tid för en falsk bitterhet

Simmar runt bland så djupa tankar att jag håller på att drunkna (inget dykcert kan rädda mig nu), men bitter är jag inte. Funderar litet över mitt nya singelskap och är irriterad på att mitt genialiska inlägg som jag skrev i morse inte vill laddas upp på bloggen. Som sagt är jag inte BITTER men det känns annorlunda... Litet tomt. Jag antar att det är så det blir.

Det känns som att min kreativitet har hamnat i ett dödläge. Jag är ofokuserad och väntar på att jag kan hämta mina "läsglasögon" hos optikern, tygerna och målarfärgen ligger bara och samlar damm. I böckerna är det jordbävning och kameran ligger i fönstret och ser ledsen och anklagande ut. Allt känns rätt dött men idag skyller jag på att det är för att det är söndag. Jävla söndag (och jäkla vanessa som går ut på dejt och sen blir för sjuk för att träffa mig!?).

Imorgon är det alltså måndag, det är det jag väntar på. På måndagar börjar man alltid om, det blir ju som en ny start (varje vecka). Sådant är ju guld värt, att alltid ha en ny chans att göra om, göra rätt, göra nytt och göra bra! Helgen är till för att sura och ladda batterierna, på måndagen ger man sig själv nya löften om bättring, på onsdagen börjar allt fuck:a ur och på fredagen är man trött på allt igen. Och där har ni livets cirkel.

Idag är det alltså söndag och på onsdag vill jag ha Wayhoo!

sex glittersugrör sprit kaffe & yoko ono

  Jag måste skriva av mig...Jag tänker för mycket på tid. Kan inte hantera tid längre.
Är sjukt oorganiserad och förstår inte hur man kan bli bättre, på kortast möjliga tid?
Varför kan man inte pausa den vanliga tiden medans man försöker läsa ut en teoribok, och sen har man ändå tid över till att gå o träna, äta,  sy och skita???

Jag kan inte säga att jag är dum i huvet, men hur jag än försöker att 'snabba på mig' så lär jag mig inte bättre.
Jag städar fortfarande lika långsamt , klipper fel i tyg hur än många gånger någon får upprepa..
men skitsamma, jag orkar inte bry mig längre... Folk får fan lära sig.

Men funderar så sjukt jobbigt mycket på det här med tid, det är mitt största problem.
Som inatt när klockan ställdes tillbaka en timma.
VÄRSTA MYSTERIUMET!!!
Vad händer vid tolvslaget när det är ''samma tid'' i två timmar??
Någonting måste ju ha hänt.. Tänk om alla stod i samma rörelse i en timma fast det kändes som en sekund?
Eller att alla fick magiska vibes just under den skiftningen?
Jag tror jag fick det iallafall.
Eller om det var Ölen och drinkarna som en spännande flicka bjöd mig på..
Vad skulle ha hänt om man hade samlag just då? Skulle orgasmen vara en timme extra double pleasure or what?

Apropå 6. Det var en fin kväll igår. Var på nåt flummigt ställe  som hette Babajan (?). Det var nåt hiphopgig. Jag viftade med handen. Jag är dunderhes idag och kan knappt röra mig, har blivigt thunderstrucked. Men eftersom jag var så sjuk kunde jag åka hem från klubben utan att följa med på efterfest...som jag ville fast..jag höll redan på och kollapsa. VARFÖR ÄR JAG SÅ WEAK?
För alla information var jag såhär full!!1 Nu ska jag ta kort på massa fula plagg så ina o hennes bror kan spåna på någon kul plats att fota på! WAYHOO

Konsten att få det man vill ha

Jag får ofta höra att jag är feminist för att jag a) inte rakar benen/armhålorna så ofta eller mycket som anses vara okej för en tjej (det finns alltid lite hår kvar) eller b) jag strosar ofta runt utan bh eller c) jag sminkar mig inte så ofta och jag tycker det är jätteskönt med kort hår eller d) jag förstår internetskämt, gillar spel, föredrar grabbkrök framför tjejmingel, är inte pryd, gillar att läsa svåra böcker ibland och vräker gärna i mig godis (handlar snarare om att folk tror att jag är en lesbisk feminist än en vanlig tjej.

Mina dudes och ladies, jag kan meddela er om att jag inte är feminist men att jag är för ett jämställt samhälle. Det är ju de flesta. Allt som går i namnet feminist ringer illa i mina öron, inte ens namnet är jämställt och alldeles för många som kallar sig feminister säger så tokiga saker som jag inte håller med om. Så den beskrivningen passar inte. Att vara feminist och kunna tänka sig ligga med samma kön är dock inte samma sak, och varken det ena eller det andra innebär att man måste ha min osminkade hy eller mina orakade ben respektive armhålor. Det handlar bara om att jag inte tycker att det är så viktigt (fast sen är det ju kul att sminka sig) och det ligger också något tonårsrebelliskt i detta. Jag gillar att läsa svåra böcker (som jag kallar dem) för att jag är nyfiken, vad som är gay i detta förstår jag inte, men jag har fått som jag vill tillslut.

Det började i högstadiet, där alla killar (och tjejer) var idioter i olika hög grad. Jag vet precis vad jag tänkte (har kvar mina "bästa" dagböcker) och det jag tänkte var Killarna tror att de vet så mycket om tjejer men de vet ju fan ingenting. Nej, tjejerna verkade inte förstå heller att de inte var födda som barbiedockor, så jag tänkte att då kan väl jag lika gärna lära dem. Jag tog bort hår ibland och gör det fortfarande, men ser alltid till att benen inte blir lika släta som en nyvaxad bil. Jag tror att det var EN sak som gjorde att jag blev accepterad och de andra litet töntigare inte blev det. The Walk of Shame passar inte mig. Jag blev inte rädd, ledsen, osäker eller något när någon påpekade att jag borde fan ta och raka benen nu. Jag gör inte det andra säger åt mig att jag borde göra, jag gör det jag vill. Om jag sade Nej det behöver jag inte så fick fjortiskillarna/-tjejerna en smärre chock, skatekillarna började undra och töntarna lyste med sin tysta frånvaro. Men det var ingen som slutade umgås med mig p.g.a det. Varför skulle de?

Jag fick vad jag ville till slut. Okej kanske inte allt (jag önskar att jag inte behövts kallas feministfitta eller lebbjävel, men folk är ju som de är) men jag blir inte ledsen för det - det handlade ju bara om folk bristande förstånd. Jag har fått respekt, jag har fått kunskap (och kunskap är ju makt!) och jag har fått några fler att förstå. Jag vet inte hur många diskussioner jag förde på skolbänkarna i korridoren. Jag tror att jag lärt mig konsten att få det man vill.

Folk säger att man måste kämpa för att få det man vill, men hur gör man när man kämpar? Jag har några enkla punkter som jag följer, som lyder:
+ Stå fast vid det du säger, eller se ut som ett pucko som inte tänkt klart sin tanke.
+ Var självständig, eller var en sorglig typ som inte klarar av sig själv.
+ Likgiltighet, allt är inte hela världen (men det finns inget liv efter detta, då är du upptagen med att vara död) men du klarar dig ändå.

Ett annat exempel då jag använde mig av den här strategin: när jag sökte lååååång praktikplats på Filippak's huvudkontor. Jag kom dit, berättade att jag gillade äta godis och läsa och att världen inte gick under om jag inte fick platsen. Det kanske inte var det smartaste jag gjort i mitt liv men det var så jag sade det: Det spelar ingen roll, världen går inte under om jag inte får platsen, jag kan gå någon annanstans och komma tillbaka om ett år. Och sedan lite mer prat om verksamheten där och fritidsintressen och framtidsplaner. En vecka senare fick jag veta att jag fått platsen.

Ibland kan vägen vara så lång att det tar flera år att uppnå det man vill, ibland tar det tre dagar. Jag tycker till exempel att det är viktigt med kunskap men det är något som måste nötas in, och det går inte fort. Som en livlina har jag min likgiltighet som fungerar som säkerhetsbälte om något går fel så att jag inte kraschar och vill dö. Det är inte hela världen om det inte blir som jag har tänkt, men det blir ofta mer eller mindre som jag vill fast det tar en annan väg. Jag tror att jag får som jag vill, för att jag gör som jag vill.
Fundera på det ni!

Wayhoo!

kreativekhaos

Hare så kult på resturangen! Eller...va.nej projektarbetet..

(var tvungen att ha med flat-bilden , som är knappstorleksmallar som finns i skolan...men liksom FLATA haha)
wayhoo(-whining) !

Grabbkväll

Hej folks! I lördags slog jag följe med min papi till Gula villan, där han och ett gäng Kontrollrummet-anhängare skulle lira. Vanessa kom på kvällen (och gick innan midnatt) och under kvällen satt vi i den så kallade baren och drack bag-in-boxvin och billig öl. Våran lön var musiken och dricksen gubbarna gav, vi kom upp till 327 kr som vi kunde stoppa i egen ficka.

När Vanessa gick fick jag hänga med de fulla gubbarna själv, fick höra att jag var söt resten av kvällen av någon typ och gick sen armkrok med pappa hem. Tydligen blev jag "ambassadör" för Kontrollrummets fb-sida, de ska försöka fixa någonting i Februari där gubbarna blandas med den yngre musikgenerationen. Och jag är såklart där och hjälper till, för trots att det bara var några gubbar där som sprang runt och var barnsligt förtjusta i att repa och att det luktade svett och öl, så var det ganska trevligt.

Dessutom blev jag sugen på att lära mig spela bas, skapa ett punkband och se tuff ut (träffade basisten i KSMB som var halvdöv men jättetrevlig).

Wayhoo!

Om att springa

Varför jag joggar?

Många säger att det helt enkelt är för att jag är knäpp och jag säger sällan emot - jag gillar ju de enklaste förklaringarna på saker och ting här i livet. Tankarna far fram i explosionsartad fart genom huvudet när jag susar fram på gatorna. Mest springer jag bara runt och är förbannad, en hårsmån från att få ett utbrott på min joggingpartner och storebror, och tänker att det här är sista gången jag sätter på mig mina snortajta springtajts. Ändå finner jag mig själv ute på joggingspåret i höstregnet, sent på kvällen, i mina rosa skor och springpantalonger.

Nu har min lilla springapa i huvudet sagt åt mig att börja springa rundan runt söder, eller i alla fall försöka springa hela. Min kompisapa (mitt andra inte soffpotatis-jag) satsar stort!

Det är en sak som gör den tillfälliga plågan, agressiviteten och svetten värd all slit och det är inte att jag blir stark, slank eller hälsosam (vad är det för jäkla wayhoo liksom?). OKEJ det är lite utseendefix men mest är det tomheten som kommer fram när jag äntligen har stannat som jag är ute efter - inte samma tomhet som när man är ensam och ynklig. Det är en tomhet som är lika med bekymmerslöshet. Att precis varje kroppsdel är tom och skriker JAG ORKAR INTE BRY MIG.

Det är därför jag springer - jag springer för att nå den känsla som bygger upp hela min livsfilosofi: En chillnani likgiltighet.

Wayho-eo-eo!!

påpfpffffft½!!!

I SAY BOOM BOOM BOOM!

har rensat skit o garderober hela fucking dag och mår så jävla dåligt för att jag inte är ute o kollar på fina smultron(!!!!) och försökte åstadkomma något KUL nu vid datorn, men det gick åt helvete men det är ju bra att få andra och skratta :D hahaha!
imorrn blir det att färga massa garn o tyg med whiiiiiiiiiiiiiine som mami vart snäll o köpt åt mig! haha ska bli kuuult

OCH FÖRESSTEN..
tänk på det här när ni känner er allmänt feta, fula och ensamma!

WAYHOOO!

Att vara tönt

Sitter med min läxa, jag har inget liv

Ångesten springer ikapp med långa kliv

Jag var tönt innan det var coolt att vara tönt, men jag kommer aldrig vara tönt i den coola bemärkelsen liksom de heller aldrig är i den sanna. Nej, jag är inte stolt och varken heller är jag ledsen eller förnekande. Jag får höra folk undra om jag är självdestruktiv och sjuk när min ironiska likgiltighet kommer fram. Varken jantelagen eller egocentrisitet intresserar mig. Jag bryr mig inte om vad jag är och jag vet inte heller VEM jag är, men vad spelar det för roll?

Jag är inte deprimerad, desperat eller dödsosäker. Nog har jag en kvardröjande tonårsångest men det handlar mer om att jag är livrädd för att vara puckad snarare än att det skulle handla om olycka, utseende eller en för liten och felaktig kompisskara. Jag är varken låg eller hög, jag är ett utmärkt exempel på det tråkiga svenska "lagom".

Ingen förstår sig någonsin på någon ändå, varför ska jag kunna mig själv utan och innan (förutom när det gäller vid onani)? Jag kanske är nästa Vivaldi goes Frida Khalo i bokform, vem bryr sig och spelar det någon roll om folk vet vad jag har för sexuell läggning - ligger jag med en tjej kommer alla heteros bli avundsjuka och fråga "varför skäms hon inte"? OCH om jag har glasögon eller eksem eller festar mycket eller är en bokmal som gillar pussel eller är skolans pluggis eller skolans slampa eller ett hängivet Star Trek-fan. Hur viktigt är det? Ska jag skämmas? Vara osäker?

Jag har liksom många ett behov att visa tecken på liv (Jag finns! Jag har blogg! Jag gillar öl!) och att vara ensam (varje dag klockan fem -och resten av klockans timmar-). Jag kan berätta att jag också känner mig osäker men att det är fullkomligt onödigt. Blott är jag bara en människa. Jag försöker göra det jag känner för, oavsett oddsen eller risk för skitsnack. Jag gillar töntiga saker och idioter finns det gott om, sådana träffar man varje dag. Jag strävar inte efter att hitta "JAG:ET" och jag orkar inte ödsla energi när jag kan sitta hemma och nörda mig och hångla på helgerna. En dag kommer all självinsikt till mig och till dess ÄR jag bara. Jag tar det liksom som det kommer, mitt budskap är att chilla!
- Kanke inte i den grad som mina hjärnceller chillar för då är du nog snart hjärndöd, få klarar chillandet så bra som jag (utan att försöka imponera säger jag det), men skippa töntcencuren och sluta låtsas att du lever och börja lev på riktigt istället. Tönt!

Mitt råd är (förutom sluta skämmas, sluta var osäker, sluta bry dig och håll käften):
Om du är kille(r): skaffa lite mer stake
Om du är tjej: skaffa en plaststake

Wayhoo!

koncentrationsbajs

jag.kan.inte.fatta.
åååååååååååååååå mitt liiiiiv. mitt fucking liv..kan inte sluta vara kåt.
vill också göra nåt med håret på nåt sätt INA OCH JAG ÄR FRISYRKÅTA.
har försökt att få ljusare på halva håret,(ja men copycat självfallet!!) fast i min egna färg för att inte HÄRMA SÖNDER..

Men annars efter jul något sånthär?

fast i min färg men kortare bak och långt fram osv...eller sidecute...svårt!

(fast den här är ju så jääääääävla het!!)

En snygg tjej borde framhävas och inte gömmas!

Mitt vackra anlete vill alla beskåda
och allt detta långa hår för mig bara är en plåga
Jag behöver klippa mig så det blir kort
jag varnar er nu så att ni inte får en chock

Mina dikter och skämt åsido, det är Vanessa som är bäst på utseendet här, och jag är heller inte bra på kändisar (googlade bilder) MEN kolla vad snyggt!!!

Det är modigt och SEX med kort hår. Femenint? Ja - man kan inte gömma sitt ansikte, man blir inte högröd i ansiktet eller för varm, man slipper elakt trassel och man krackelerar idioters förutbestämda meningar om att tjejer bara ska ha långt hår. Sådant som jag gillar!

Nu vet ni lovers!

Wayhoo!

lördag

det bjöds på en heldag utomhus med att lägga makeup på två fagra elite-modeller, pilligt men otroligt kul!
sen mötte jag upp mami o kollade på lisa som nyss gift sig, har typ aldrig varit på bröllop (förutom när jag var liten och en dagmamma på förskolan gifte sig..men det gildes inte tyckte jag då), och det här var visserligen inget direkt bröllop heller, utan stadshuset, men det var sååå vackert ändå!

Angelina , som tog bilderna är helt fantastiskt duktig! håll utkik!

"jag har fått en ring"

Ostfest

Jag stack innan festen var slut
först in, först ut
Jag vet inte riktigt vad jag borde säg
men hemmafest har aldrig varit något för mig
Människor gillar olika kan vi förmoda
mina ostdadlar var fula men jättegoda
Hängde på balkongen och blev arg på mitt objektiv
ville mest hem och sova och inte ha något liv
Människor är kul men det är inte lätt
att dansa på litet utrymme på rätt sätt
Jag vill dansa, dricka, knulla och ha kul
men har en släng av klaustrofobi, är instängd som ett djur
Resten av bilderna har ingen annan sett
de suger kuk med mina mått mätt
Alla var snygga, trevliga och glada
men kände att jag ingen med min ironi kunde behaga
Med festbilder är allt ungefär likadant
att lägga upp dem på facebook skulle kännas lamt
Jag hade trevligt och tackar för att jag fick komma
även fast jag på bussen hann somna

Det här är Camilla (TIPS ni borde investera i hennes smyckesföretag).
Snäll kille i bakgrunden.

En dagdrömmer, en spanar in mig och två har något jätteintressant att prata om.

A. B. C. 1. 2. 3. = 6

Provade "säg CHEESE" och det funkade! Det ser faktiskt ut som de gillar varandra!

Kylskåpspoesi.

Wayhoo!