En wayhoo-fredag till dig med

Det är fredag kväll och många är ute och super/dansar/har sex/kräks/jobbar, men inte jag. Jag sitter ensam, pank och arbetslös och undrar vad Vanessa gör nu (skulle på Collage hörde jag) och mina andra mina söderbröder (jag vet aldrig någonting) - de dansar säker tills kroppen består mer av vatten utanpå än vatten inuti.

Ett kollage skulle bli till idag, men inget hände - lika mycket hände med min tanke på att fortsätta arbetet på min långklänning. Allt jag åstadkommit är mycket godisätande och litet självömkande. Stackars mig som sitter här med ett ton balsam i håret och har det bra med min bok och får ha min godispåse ifred. Så himla tråkigt livet är ibland.
Klänningen jag ska ha på mig under Turklandsvistelsen (ej färdigt tillstånd dessvärre):

Det kanske är morgonen ändå som gör ens dag? Det var min morgon som gjorde mig pank, svag och tråkig. Så måste det vara! Jag bara vet att det är så!
- Ikväll känner jag inte för något wayhoo!

Vad som gör din dag

Det är fredag och jag lyssnar på P1 där de nämnde att någon forskning visar att man är som positivast på morgonen. Jag skulle få lunchpengar av mamma men hittar inga. Det känns som att jag blivit överkörd av en ångvält. Jag har inte fått mitt studiebidrag och vet inte om mamma har försökt sätta in pengarna hon var skyldig mig, mitt konto är TOMT. Hur ska jag köpa mina skor och betala för min framtida resa till Turkiet om pengarna aldrig kommer? Jag kommer inte få något sex i helgen och jag fick inte sova på min sovmorgon. Mitt hår är smutsigt men jag kan inte duscha. Någon hade bajsat men inte spolat efter sig för vattnet var avstängt i morse men nu kommer det någon brun sörja OCH min musli smakar pappakartong.
Är det detta som avgör resten av min dag?

Bild: hundra år gammal

Det bådar inte gott att vara förbannad redan klockan åtta, när jag inte ens hunnit till skolan, men jag försöker intala mig: DET ÄR JAG. SOM. BESTÄMMER. HUR. JAG. VILL. HA DET.
Hoppas alla får en Wayhoo-fredag!

wayhoowhining

tänkte bara.. när man känner att saker är riktigt kasst ska man tänka på nåt som värmer i hjärtat.
och det vore inte helt fel med om man kunde börja dagen med att spana in Fiona FitzPatrick i tunnelbanan jämt! För det gjorde jag idag och det gjorde dagen<3 är så fruktansvärt kär så jag orkar inte..

the first wayhoo

...Men i begynnelsens underjord träder denna best fram, alltså bloggens hälft.
När jag ska presentera mig kommer det dåliga fram först på hjärnan..men då blir det ju inget kul.
Men jaja!
Jag är Vanessa och är dålig på att skriva snyggt, men jag är fett deep!
Så bland annat är det nog jag som får stå för allt drama and KHAOS innan Ina börjar rage:a loss.
Jag är besatt av; färger, remake/pyssel, tröstshopping, chilldunk, sprit och vackra kvinnor och bäbispojkar och allt som gör livet värt att leva så att man inte whinar sönder.

Har ofta EXTREMA humörssvängningar och just nu äre deep shit på g!
Life is hard. ..

MEN JAG SKA HA VÄRLDENS ROLIGASTE PRAKTIK PÅ SVENSKA MODERÅDET EFTER JUL :D

Idag tröstshoppade jag iaf! En kavaj på Humana.Det blir en remake på g, snart så snart så! Och projektarbete, mikkkeett e på g!
Ikväll var mamma och jag på "shopping-night"eventet, och jag blir äcklad på hur mycket onödiga kläder folk shoppar sönder sig.. Anyway,

fika är föressten mycket trevligt, det är en utav min och Inas största gemenskap!

WAYHOOOO!

Huvudvärk -en världslig sak?

Medan vegetarianer klagar över djurens alla plågor och medan Fredrik Reinfeldt ser bekymrad ut i TV, spelar jag spel på facebook samtidigt som jag får stötar av min dator och besväras av min ihållande huvudvärk som jag haft de senaste tre veckorna. Den har inte varit nådig, men idag var den lindrig. Hade tänkt att göra som många andra hälso-freaks och köpa mig en spikmatta som botningsmedel utöver vanliga värktabletter, så att mina bröder slutar kalla mig för mensmonstret här hemma.

Skolmotivationen har länge legat bakom horisonten och jag såg en begynnande uppgång, men den uppgången krossades totalt när jag fick höra resultatet på min övningskavaj som jag sytt i skolan. Jag fick en ordentlig genomgång av varje detalj och blev avbruten av stressade klasskamrater (var nära på att börja skrika, bitas och flaxa med armarna) titt som tätt. Det fungerar tydligen inte alltid att låtsas vara bäst när man inte är det. Min huvudvärk gör mig ofokuserad och usel. Snart kommer min prestationsångest börjar arta sig och jag skyller allt på migrän och osköna nätter.

Bäst - Går ni på det?

Jag brukar tänka så här: det är tråkigt att bara ha fokus på sina bekymmer - livet blir lätt förfärligt deprimerande då (ändå får jag höra att jag är ett neggo, emo osv. men det har antingen med min torra humor att göra, eller så tycker jag bara inte om dig eller någon annan). Det är så oerhört ointressant att ägna uppmärksamhet åt någon som inte kan glädjas åt något, så nu när jag sitter här och knäcker min ömma ryggrad var tjugonde sekund och känner huvudvärken komma krypandes gläds jag ändå åt vart min okoncentrerade natur har lett mig - Till min (välj valfri siffra) och Vanessas blogg, som är och kommer fortsätta vara alldeles suverän!

Wayhoo!

Evolution och hipsters

Hej kids!

I bloggbegynnelsen körde man solo, nu kör vi på tu man hand!

Med anledning av mina många bloggar genom tiderna kanske inte en genomgång om mig själv behövs, men ni får en liten uppfriskning av mig i alla fall! Jag har haft sju bloggar som jag skrivit flitigt på, och ett ytterligare antal andra bloggar som jag skapat och lagt ner. Gamla länkar delas ogärna ut till allmänheten. Kalla mig (helst inte) hipster men jag började blogga innan det blev coolt.

Jag gillar att läsa böcker och kompenserar mitt ocoola intresse med sjukanmälningar och skolk. Jag äter väldigt mycket godis, bor i Stockholm och sjunger falskt. Jag pysslar för att hantera min lättframkomliga stress och jag blir stressad när jag pysslar. När jag skrattar skrattar jag tills jag gråter, och när jag gråter så gör jag det tills jag skrattar (ni kan fråga min BF, det är inte skämt). Ibland går jag ut mitt i natten med min bror och fotar, andra gånger stannar jag hemma och kliar min BF på ryggen eller kräver att få massage och en godispåse tillbaka. Det händer också att jag har spelkväll med grabbarna, sitter för mig själv och surar eller är ute och dansar och blir tafsad på.

Jag kräver inte så mycket av livet, förutom att det ska vara värt att leva. Min livsfilosofi är enkel: Sluta gnälla, börja gör. Simple as hell!

I denna blogg kan jag utlova följande:

Målningar, teckningar, skisser, kollage


Foto

Sex


Kläder, pyssel

Drama

Jag hoppas att jag kommer utvecklas mentalt med bloggen som hjälpmedel, bli en ny supermänniska, eller att jag tvingas till kreativt skapande även när mina mungipor är nere vid knäna. Man måste pressa sig själv om man alltid vill få någonting från sig själv - och jag vill alltid vara bra. Under resans gång bör ni lära er att leva med min prestationsångest.

Min bättre hälft (dvs. bloggpartner) får berätta om sig själv vid ett senare tillfälle. Jag kan skriva många fina ord om denna unga dam, om det inte vore så att man måste ta ansvar när man är människa. Det ansvar jag pratar om i nuläget handlar inte om att rädda miljön eller barn i Somalia, utan att städa på sitt rum i mörkret och hitta till sängen, utan att väcka sin lillebror eller bryta ett ben.

Wayhoo!